Uncategorized

Ko- lossal Hjälteinsats

Förra veckan va man tillbaka från semestern. Jag hann att jobba 3 timmar innan telefonen ringde och Ernst och Ester lekte trafikstockning på riksväg 45. Det vara bara att släppa allt man hade och slänga sig dom 4 milen från jobbet hem till förtvivlade grannar. Vår gullegris är en utbryta Kung av Rang. Tre eltrådar och fårnät är rena bagatellen när han vill ut i vida värden. Jag som är gravid tycker synd om min lilla bebis i magen som växlar mellan lugn till max puls och oro på 2 sek flera gånger i veckan. Är så oerhört tacksam över att vi har underbara grannar som alltid kommer till undsättning när våra djur hittar på hyss.

Söta Ester nyinflyttad i juli till oss.

Söndag morgon.

Min man jobbar hos grannen. Jag lyssnar på podcast och står i godan ro och viker tvätt efter en sen helgfrukost. När jag genom surrandet i lurarna hör något i periferin. Hemma hos oss är det aldrig tyst det är getter som bräker och hundar som snarkar eller skäller eller grisar som grymtar.  Jag går fram till fönstret och öppnar det och hör en välbekant stämma som råmar i ren hysteri samtidigt som jag skymtar små horn vid häckens kant på väg mot riksväg 45.

Jag utsöndrar en svordomsramsa av stark karaktär. Springer ner för trappen och ut i hallen hoppar i mina stövlar. Väl ute på farstukvisten kommer jag på att jag måste ha en plan. Grimskaft och godis hinken. Jag sladdar på lite ankskit in i lagårn och häver skopor med kraftfoder i närmsta hink. Något grimskaft hänger inte på sin vanliga plats och jag känner att tiden tickar. Börjar att springa upp för backen som leder mot sommarhagen och vägen. Känner hur min massiva gravidkropp kämpar för att nå någon form av fart samtidigt som jag känner att dom ömma brösten skumpar i en oönskad takt.

När Ernst får syn på mig kommer han rusande och förtvivlat råmande mot mig och vi kan gå mot hagen igen. En tanke slår mig vart är Ester? Vilken kavaljer han är som lämnar sin flickvän i hagen?

Eftersom vi låst fast ingången till hagen efter deras rymning tidigare i veckan kan jag inte komma in. Jag ringer till min man och emellan dom flåsande andetagen förmedlar att jag behöver hjälp omgående. 

Så här står jag nu med en foderhink, en tjurkalv iklädd i ett alldeles för kort linne med magen i vädret, utan bh, dom där urtvättade ” mens” trosorna som man aldrig slänger trotts att man borde och stövlar. Undrar lite smått vart min lugna söndagsmorgon tog vägen och varför i helvete han måste gå ut ur hagen igen.

Ernst som står och tuggar kraftfoder stampar runt på platsen och råmar hysteriskt samtidigt tittar på mig med skärrad blick. Då går det upp för mig att det är trotts allt väldigt tyst, lite för tyst. Oron hugger tag i mig det är något som inte stämmer. Jag börjar att ropa efter Ester.  Min man får upp staketet jag springer in i all min prakt in i hagen och Ernst tätt efter mig. Hittar Ester fast kilad på rygg runt ett träd. Flera varv av el tråd runt huvud och ena benet. Jag ser hur tråden stoppat upp blodflödet och nu ger även jag ifrån mig hysteriska utrop och min man kommer springandes med avbitaren i högsta hugg. Vi frigör henne och hon ramlar och reser sig om vart annat. Jag känner hur tårarna börjar att rinna ner för mina kinder och jag försöker att håla fast i Ernst som vill fram till sin käresta.  Tusen tankar om vad som kan vara fel, hur skadad hon är. Samtidigt som man måste bevara ett lugn för att inte öka på stressen hos sig själv eller djuren.

Så denna gången Ernst var det mer än befogat att ramma staketet för att få tag på min hjälp åt din käresta.  Vår Hjälte.  Veterinär tillkallades och Ester har någon stukning och ömhet i kroppen efter att kämpat för att komma loss. Hon fick smärtlindring och stå i ett litet hägn för att vila. Ernst har inte lämnat hägnets sida en meter.

Hela dagen gick åt att byta ut all el tråd. Nu är det ståltråd och den är så spänd att den inte går att rubba.

Slutet gott allting gott Ernst fick behålla sin käresta. Nu hoppas jag att vi slipper veterinär och förhöjd pulsnivå på ett tag. Känner jag mitt liv rätt så är det en tidsfråga innan det är något som händer.

Jag hoppas att alla människor skulle ha Ernst civilkurage. <3

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *